mwanangu

Idag väckte städerskan oss, Ida sov till 9.30. Ni som känner oss kanske tycker att vi är välmatchade med vår prinsessa =). Efter en lugn morgon gick vi iväg med nästan alla i vår svenska stapel (alla vi svenska adoptivfamiljer bor i lägenheterna ovanpå varandra, sen vi flyttade) för att äta lunch hos den familj som kom hit ungefär samtidigt som oss. Lunchen tillägnades familjen Andersson vars hemresa närmar sig med stormsteg. (Den kommande veckan kommer att fyllas av diverse avskedsaktiviteter anar jag). Lunchen var underbart god och sällskapet som vanligt väldigt trevligt.

När pappa och Ida försökte få Ida att sova stekte jag pannkakor. Ett av mammas bidrag var en teflonpanna av svensk kvalité (kenyansk kvalité är ofta tveksam) och en tunn stekspade till. DET GICK ATT VÄNDA PANNKAKORNA. Det gör det inte i en aluminiumstekpanna, jag lovar. Vi har med glädje smaskat i oss goda och fina pannkakor och Idas ligger och väntar tills imorgon.

Ida vaknade efter ca 30 min och låg och gnydde. Hon fick komma upp och kramas, ungefär då plingade datorn och mormor meddelade att hon var hemma. Vi ringde upp och ni skulle ha sett Idas min när hon hörde mormors röst, lycklig. Sen pekade hon på mormors näsa och på mormor i största allmänhet innan intresset för knapparna på datorn tog över =). Jättemysigt att få se mormor och prata lite. Sen somnade hon gott i mamma och pappas säng.

/ Anna