Kulturellt

Idag har vi varit kulturella och travat runt på Nairobi National Museum. Riktigt trevligt! Muséet är som en blandning av naturhistoriska och historiska muséet fast inte så stort. En del av min behållning är väggen med gamla kenyanska lösningar för bärsele, nappflaska och annat som vi använder. Bärselen var inte så långt ifrån de vi har till barnen, komiskt eftersom de tittar ganska mycket på oss. Josef gillar muséer helt enkelt! Idas stora behållning var elefanterna, det fanns två elefanter i naturlig storlek och hon kunde inte se sig mätt på dem. Hemma hos Moses finns två elefanttavlor som hon tittar på hur mycket som helst. En elefanttokig unge helt enkelt (vilken tur att mamma köpte en dumbo i Tallin i våras, han väntar hemma).

Lunchen åt vi på en restaurang i anslutning till muséet (såna brukar vara rätt dyra hemma). Här serverades det Afrikansk mat och vi beställde varsin varmrätt med lite extra tillbehör och extra dricka. Vi drack också kaffe på maten och åt en Kenyansk munk. Det kostade totalt ca 200:- för sex vuxna.

Efter lunchen gick vi en promenad i skogen runt muséet, en del av den var nog en botanisk trädgård. Inte helt lätt att se var den var. Vi stötte på en man som varnade oss för att fortsätta, vi skulle tydligen bli "rånade" om vi fortsatte. Vi valde att inte chansa och gick tillbaka. En trevlig promenad var det i alla fall.

Dagen avslutades med ett dopp i poolen och mera kaffe. Det var skönt att svalka sig. Idag var det riktigt varmt! En trevlig dag helt enkelt, beror nog mest på sällskapet. Vi är verkligen välsignade med goa människor både hemma och här.

/ Anna

Kommentarer
Postat av: Karin Pansell

Elefanttokighet verkar vara ett Pansellskt drag.

Nisse har en favoritreklam på animalplanet med elefanter. Så fort den börjar stelnar han till i hela kroppen, pekar på skärmen och säger oh oh alldelles entusiastiskt. Man ser inte ens elefanterna först, det är en savann och soluppgång, men han känner igen musiken.

2009-10-07 @ 08:32:56
Postat av: Anne

Hej Anna & Josef och Ida! Jag känner så igen mig när ni skriver om vad ni gör i Nairobi, jag har ju varit där. Så jag kan riktigt se framför mig livet genom er... Jag minns att jag kunde bjuda 6 st, på en restaurang. Det är enda gången i mitt liv jag kunnat bjuda så. Jag får super längtan dit ut när jag läser i eran Blogg. Ta hand om er. Josef jag saknar dig på Anethes stol på filla! Ha det bra tjosan :)

2009-10-07 @ 21:08:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0