Profylax

Mina kompisar som är gravida går profylaxkurs. Där antar jag att man avhandlar allt som rör förlossning och tiden runt den (under kurstiden) och vilken barnvagn man borde köpa och andra nödvändiga prylar (under fikarasterna). Verkar vara trevliga tillställningar!

Vi var på "inför mötet med barnet" kurs för ett tag sen, måste ju vara vår profylaxkurs (det känns som ett bra namn). Mamma som har jobbat som BVC sköterska har ibland ojjat sig över alla dessa föräldrar som förbereder sig till tänderna inför förlossningen men inte för att bli föräldrar. Att förbereda sig för att möta ett barn med allt vad det innebär känns som en enorm utmaning. Går det över huvud taget att göra?

På vår kurs avhandlades i kronologisk ordning. Från det att papper skickats, efter barnbesked, inför resan, under resan till efter resan. Det var många kloka råd och intressanta samtal med andra längtande. Något som särskilt slog mig var skillnaden mellan adoption från olika länder. Allt med sina fördelar och nackdelar. Att adoptera från Korea innebär ca en veckas resa med att uppgjort program. Man träffar barnet hos fosterföräldrarna, man kanske får se barnhemmet, resan slutar med att man får barnet på något slags kontor för att tillbringa helgen tillsammans innan man reser hem. (Jag kan ju inte detta helt, det borde berättas av någon som adopterat från Korea). Fördelarna är att det går fort och man är snabbt hemma igen och kan börja vardagslivet tillsammans. I Sydafrika är man i ca tre veckor, kort eller långt beror ju på vad man jämför med.

För oss handlar det om 6 - 8 månader en tidsangivelse som förmodligen kommer att justeras till 8 - 10 månader. Galet långt! Det tyckte vi i alla fall. Imorse satt vi och pratade om hur det kan bli när vi kommer hem. Vi var rörande överens om att alla de långa månaderna i Kenya är skräddarsydda för oss. (Ett utalande jag kan få äta upp). Vi kommer att få anknyta till vårt barn i lugn ocih ro innan vi kommer hem till alla våra vänner och församlingen något som då kommer att vara fantastiskt. Våra familjer har också möjlighet att komma ner och även de få möta barnets land och kultur. Underbart!

Tillbaka till kursen. Vi fick mycket bra tips på frågor som man kan ställa till barnhemspersonal eller socialarbetare. Frågorna kommer vi absolut att ta med oss och försöka få svar på. Det var bara så tydligt att de var skrivna med tanke på att man kanske bara har en timme på sig att ställa dem (en timme kanske är långt i vissa länder). Vi kommer att ha möjlighet att återkomma till barnhem, kanske leta rätt på alla viktiga personer i vårt barns historia och frågorna kan ställas några i taget. För oss känns det helt rätt!

Hur man förbereder sig inför mötet med ett barn vet jag inte. Jag undrar om man kan veta det innan man verkligen möter barnet. Jag bara hoppas att vi kan mötas, inte bara välutrustade med de rätta krämerna och bärselarna utan att verkligen mötas ett själarnas möte och då undrar jag om inte Nalle Puh som sover i vår säng är den bästa förberedelsen.

/ Anna

Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Härligt skrivet ! Jag kan som mött mina barn på allt från ett VIP -rum på Landvetter, till ett kontor i Korea (vi smällde till med det dubbla hela 2 veckor;-)) och nu sist under några dagars "bonding" på ett barnhem i Kenya. Tre olika sätt men alla lika underbara möten. Jag som jobbar i närhet av förlossningsvården tycker det är lite kul att jämföra . Ingen förlossning är den andra lik men när man väl har sitt barn på bröstet/i famnen är "att ha möts" det viktiga =)

2009-05-14 @ 18:07:16
URL: http://jambokaruri.blogg.se/
Postat av: Cecilia

JA! Vilken underbar förberedelse! Och så sant om lugn och ro...jag tänker ofta på hur svårt det skulle ha varit (inbillar jag mig) att resa hem med ett barn vi inte kände alls.



Apropå profylax. Malariaprofylax får vi ju se till att skaffa inför den här segdragna förlossningen!

2009-05-14 @ 20:53:22
URL: http://kenya.ekhemmanet.se
Postat av: Anna-Lena

Efter 1-2 dygn på BB för du åka hem med ett barn som du inte känner , allt beror väl på vad man man relaterar till. I många fall "hjälper" just barnhemsbarns distanslöshet till när man har kort lära känna tid, och sedan kan man i lugn o ro ägna sig åt bonding i sin trygga hemmiljö. :-D

2009-05-15 @ 07:26:30
URL: http://jambokaruri.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0