mwanangu

Fick ett bra förslag från Cecilia Ekhem i en kommentar (tack). Jag tänker att de enda som vill läsa vår blogg är väl såna som vet precis vilka vi är. Men det är ju faktiskt inte säkert. Här kommer alltså en liten presentation av mig. Ska försöka få maken att skriva en egen. (På en träff nyligen med andra blivande Kenyaföräldrar visade det sig att det inte bara är i vår familj som det är tjejen som är den aktiva på bloggar och listor, undrar varför =)

Jag heter som sagt Anna och är född i Uppsala, uppvuxen i Timrå (Södra lundvallen). När jag var 11 flyttade vi till Stockholm för att slippa ha en veckopendlande pappa. Jag är alltså också uppvuxen på Ekerö (ungefär vid Närlundaskolans parkering). Jag pratar någon slags Stockholmska förutom när jag är arg då det sjunger norrländska om mig, en blandning av Timråmål och Färilamål (min släkt på mammas sida kommer från Färila).

Jag är sjukligt pysselberoende. Det spelar ingen roll vad det är, sticka, virka, scrapbooking... you name it. Jag ägnar mig också mycket gärna åt musik, på en ytterst amatörmässig nivå.

När jag var 14 blev jag uppraggad av en gänglig kille som trots mina nekanden inte gav sig och till slut blev det ett biobesök. Ingen barnförbjuden gudbevars jag var ju bara barnet men "Älskling jag krympte barnen", fika på Mc Donalds, och till sist en god väns 15 års fest räckte för att vi skulle bli "ihop". Så gick det till när jag fastnade för mannen i mitt liv =) och där är jag fast för livet, vi tänkte fira 20 år i Kenya i december!

Jag har alltid trivts i barns sällskap och ett antal pysselgrupper, barnkörer och läger har fått stå ut med mig som ledare, läraryrket var därför ett självklart val. Jag har efter examen haft en tendens att komma tillbaka till mina gamla skolor. Jag började jobba på mitt gamla högstadium, Tappströmsskolan på Ekerö. Tre terminer med tonåringar, helt fantastiskt! Sen bytte jag till Ålstensskolan, en F-5 skola i Bromma, där har jag fått förmånen att arbeta i samtliga årskurser. Efter några år började jag läsa fristående kurser för att få lite extra inspiration vilket ledde till att jag började jobba på en annan gammal skola, lärarhögskolan och där har jag blivit fast. Ett fantastiskt roligt jobb vars enda svaghet är att det är ont om barn. Jag är nu doktorand vilket känns fantastiskt roligt, så just nu består mitt arbete av att LÄSA.

På helgerna är jag engagerad i Pingstkyrkan i Bredäng, en härlig mångkulturell församling med fantastiska och varma människor. Det blir förutom familjen och närmsta vännerna det jag kommer att sakna mest när jag är borta.

Hmmm, jag kan tydligen inte skriva kort. Mina vänner vet i och för sig att jag aldrig kan hålla tyst heller så det är väl helt i sin ordning. Jag inser också att jag har beskrivit mig själv genom det jag gör. Vem jag är är ju lite svårt att beskriva men jag är nog positiv, engagerad, glad och kär (både i han jag träffade för 20 år sen och i en liten skrutt nere i Kenya).

/ Anna