mwanangu

I söndags höll jag min sista predikan i församlingen på många månader framåt. Det kändes lite konstigt när jag i inledningen sade: "Nästa gång jag står i den här talarstolen är troligen i maj".

Jag har ytterligare ett par arbetsdagar kvar som skall göras innan vi åker. I morgon skall jag åka till kyrkan och städa mitt skrivbord (något som har behövts det senaste halvåret :-) och avsluta några projekt. Jag skall arbeta en dag när min medarbetare, Joakim, återkommit från sin semester för att överlämna till honom. Vi har som församling också precis investerat i ett nytt ljudsystem och jag måste hitta tid att bli klar med installationen av det. Annars tar jag paus nu och det känns faktiskt väldigt skönt. Jag har arbetat i över nio år som pastor i Bredäng och jag tror jag behöver en paus.

Hemma håller vi på att packa och städa. På fredag flyttar vi ur lägenheten så att våra hyresgäster kan flytta in.

Det som ändå upptar mina tankar och känslor allra mest just nu är väntan på SAMTALET. Varje gång telefonen ringer dagtid hoppar jag till, hjärtat börjar slå lite fortare och jag tänker: "Nu kanske det är dags!" för att sedan bli lite besviken, hur trevligt samtal det än var. Jag hoppas verkligen att det inte skall dröja allt för länge innan det väntade samtalet kommer.

Josef Pansell