En nästan vanlig fredag
Idag hade det kunnat bli en alldeles lugn fredag med en utestund på förmiddagen, Svenska skolan på eftermiddagen och sen hem.
Vi vaknade 9.30!!! ingen hade ställt en klocka och Ida sov så sött. Sen åt vi frukost och gjorde mest ingenting tills jag kom på den briljanta idén att åka ut till karen med diverse papper, garn, virknålar och pärlor till studenterna. Vi tog till gott om tid för att hinna till Svenska skolan och åkte iväg.
Första stoppet köpcentret i Karen där man också kan kopiera (det finns ingen riktig kopiator på skolan så jag tänkte ta saken i egna händer). Det gick inte att skriva ut där (vår skrivare har dött) så jag fick gå upp en trappa och skriva ut. Jag beställde svartvita kopior och de började skriva ut. Jag frågade vad svartvitt kostade, 10 ksh (1 kr) per utskrift!!! Sverigepriser alltså. De kom ut med färgutskrifter och ville ha 20 ksh per utskrift. Då mörknade blicken på fru Pansell och jag talade om vad jag tyckte om det förslaget. Då kostade det plötsligt 10 ksh igen.
Sen gick jag ner till kopieringsstället och beställde en av buntarna jag behövde göra. Jag vet att det kostar 2 ksh per kopia men idag kostade det 3!!! Då beställde jag inget mer, vi bestämde att vi kunde göra det sista på skolan. Där började det bra tills tonern tog slut så ena studentgruppen fick varsin kopia, den andra får kopiera mitt enda exemplar för hand. (SVENSKA STUDENTER SKA INTE KLAGA!!!) De blev väldans glada för garnet och pärlorna i alla fall.
Mot Kilimani igen och Svenska skolan lite lätt försenade men vaddå vi är ju i Kenya. Problemet var bara att Josef och jag inte hade ätit lunch än, vilket kanske förstärkte mina sura miner hos utskriftsnissarna något men det är inget mot harangerna Josef snällt fick svälja helt orättfärdigt (det har gått över nu). Vi åkte till Java för att köpa med oss mat. 45!!!!!!!!!! minuter senare åkte vi äntligen mot skolan. Vi hann i alla fall träffa de flesta av alla goa familjer innan de gick hem och vi fick ÄTA.
Sen har det blivit en lugn kväll, jag har bakat bondkakor som Josef hotar att äta upp. Över 60 kakor, han lär få sitta uppe ett tag.
Ta bort utflykten till Karen (som vi lägger i vårt arkiv av Kenyaupplevelser) så var det en alldeles vanlig fredag =)
/ Anna
Vi vaknade 9.30!!! ingen hade ställt en klocka och Ida sov så sött. Sen åt vi frukost och gjorde mest ingenting tills jag kom på den briljanta idén att åka ut till karen med diverse papper, garn, virknålar och pärlor till studenterna. Vi tog till gott om tid för att hinna till Svenska skolan och åkte iväg.
Första stoppet köpcentret i Karen där man också kan kopiera (det finns ingen riktig kopiator på skolan så jag tänkte ta saken i egna händer). Det gick inte att skriva ut där (vår skrivare har dött) så jag fick gå upp en trappa och skriva ut. Jag beställde svartvita kopior och de började skriva ut. Jag frågade vad svartvitt kostade, 10 ksh (1 kr) per utskrift!!! Sverigepriser alltså. De kom ut med färgutskrifter och ville ha 20 ksh per utskrift. Då mörknade blicken på fru Pansell och jag talade om vad jag tyckte om det förslaget. Då kostade det plötsligt 10 ksh igen.
Sen gick jag ner till kopieringsstället och beställde en av buntarna jag behövde göra. Jag vet att det kostar 2 ksh per kopia men idag kostade det 3!!! Då beställde jag inget mer, vi bestämde att vi kunde göra det sista på skolan. Där började det bra tills tonern tog slut så ena studentgruppen fick varsin kopia, den andra får kopiera mitt enda exemplar för hand. (SVENSKA STUDENTER SKA INTE KLAGA!!!) De blev väldans glada för garnet och pärlorna i alla fall.
Mot Kilimani igen och Svenska skolan lite lätt försenade men vaddå vi är ju i Kenya. Problemet var bara att Josef och jag inte hade ätit lunch än, vilket kanske förstärkte mina sura miner hos utskriftsnissarna något men det är inget mot harangerna Josef snällt fick svälja helt orättfärdigt (det har gått över nu). Vi åkte till Java för att köpa med oss mat. 45!!!!!!!!!! minuter senare åkte vi äntligen mot skolan. Vi hann i alla fall träffa de flesta av alla goa familjer innan de gick hem och vi fick ÄTA.
Sen har det blivit en lugn kväll, jag har bakat bondkakor som Josef hotar att äta upp. Över 60 kakor, han lär få sitta uppe ett tag.
Ta bort utflykten till Karen (som vi lägger i vårt arkiv av Kenyaupplevelser) så var det en alldeles vanlig fredag =)
/ Anna
Kommentarer
Postat av: Kicki
Hej tjejen. Dax att ha lite nötter i fickan? Jag skulle aldrig palla så många tidsödande utmaningar utan mat...
Kram
Postat av: Emma L
Ja vad säger man...det är aldrig fel att öva tålamodet :-)
Trackback
